Marylka Yoe Uusisaari – Forskarintervju

Marylka Yoe Uusisaari – Forskarintervju

Q1 Var snäll och presentera dig själv kortfattat

Jag heter Marylka Yoe Uusisaari och är en finsk hjärnforskare som är professor vid Okinawa Institute of Science and Technology (OIST). Min forskning fokuserar på hjärnans motoriska system och hur de fungerar. På fritiden njuter jag av ölivet på Okinawa, tillsammans med min katt Yoda.

Q2 Kan du berätta för oss vad din forskning handlar om

Jag studerar hur hjärnan kontrollerar rörelser och lär sig nya motoriska färdigheter. Jag fokuserar särskilt på kopplingarna mellan lillhjärnan och den nedre olivkärnan. Jag använder exakt rörelseinspelning, in vivo-avbildning och beräkningsmodeller för att förstå de neurala mekanismer som ligger till grund för rörelse.

Q3 Vad kan din forskning hjälpa oss att förstå, och vad är syftet med den?

Målet med min grupps forskning är att förstå hur neurala nätverk bearbetar komplexa motoriska kommandon och hur fel upptäcks och korrigeras under rörelse. Detta kan bidra till att utveckla bättre metoder för att diagnostisera och behandla neurodegenerativa sjukdomar som Parkinsons, till exempel, och bidra till att skapa mer avancerade robotapplikationer där rörelsekontroll är viktigt.

Q4 Vad kan du som finländare som bor i Japan berätta om utmaningar, fördelar eller bara intressanta saker med att bo i Japan?

Att bo i Japan, särskilt Okinawa, är fascinerande, men de kulturella skillnaderna och språkbarriären medför också sina egna utmaningar i vardagen. En särskild egenskap med att bo på Okinawa är dess avlägsenhet: det finns lite stadsliv och om du vill ha pulsen i en storstad måste du vanligtvis flyga till Tokyo. Å andra sidan gör Okinawa det enkelt att göra korta resor till närliggande städer som Hong Kong och Taipei. Naturen här är fantastisk och människorna är mycket vänliga och hjälpsamma. Vi finländare är bara några stycken här på Okinawa och (troligen) alla arbetar för OIST.

Q5 Vilka råd skulle du ge till finländska forskare som vill komma till Japan för att forska?

Jag skulle rekommendera öppenhet och tålamod: saker och ting kan gå långsamt och genom många formaliteter. Att tillägna sig även rudimentära kunskaper i japanska är till stor hjälp i vardagen och för att knyta kontakter med kolleger. Att ansöka om bidrag i Japan skiljer sig något från europeisk praxis, och jag rekommenderar att man tar sig tid att lära sig om det lokala finansieringssystemet och dess praxis. Det är också viktigt att bygga relationer som bygger på förtroende, eftersom detta spelar en viktig roll i samarbetet.