Mirva Watanabe – Forskarintervju

Mirva Watanabe – Forskarintervju

1. Vänligen presentera dig själv kort

Jag heter Mirva Watanabe och jag doktorerar vid Tokyos universitet. Jag arbetar också som lärare, till exempel som finsklärare vid Tokyos universitet. Jag flyttade till Japan 2022, och innan dess hade jag precis avlagt psykologexamen vid Östra Finlands universitet. Jag har också en magisterexamen i östasiatiska studier och under mina studier vid Helsingfors universitet gjorde jag också ett studentutbyte i Japan vid Waseda University.

2. Kan du berätta vad din forskning handlar om

Min forskning handlar om antiarbete, med särskilt fokus på antikapitalistiskt antiarbete, som motsätter sig de förtryckande elementen i lönearbete och ackumulering av kapital för endast vissa människor. Jag bedriver min forskning i både Finland och Japan och använder mig främst av kvalitativa metoder, såsom intervjuer.

3. Vad kan din forskning hjälpa oss att förstå och vad är syftet med den

Min forskning hjälper oss att förstå och ifrågasätta samhällsstrukturer som vi har kommit att ta för givna, trots att de är problematiska. Dagens lönearbete innehåller väldigt ofta förtryckande inslag för arbetstagaren och kapital ackumuleras ojämlikt. Dessutom är mycket av det arbete som är absolut nödvändigt för samhället obetalt eller dåligt betalt, trots att sådan verksamhet är en förutsättning för lönearbete – lönearbete skulle inte kunna organiseras på det sätt som sker idag om sådan verksamhet inte fanns. Syftet med min forskning är att bidra till att förstå och öka förståelsen för att det finns andra sätt att fungera och organisera samhället. Det är också att ifrågasätta lönearbetet och penningcentreringen i dagens samhälle i allmänhet och att lyfta fram alternativ.

4. Vad kan du som finländare som bor i Japan berätta om utmaningarna, fördelarna eller bara intressanta aspekter av att bo där

Att bo i Japan är inte nytt för mig eftersom jag har tillbringat kortare och längre perioder här sedan 2011. Därför fungerar min vardag ganska likartat som i Finland, även om vissa vardagliga uppgifter som att lämna in en skattedeklaration eller ansöka om forskningskostnader från universitetet kan vara lite mer utmanande. Detta beror delvis på den tyngre byråkratin jämfört med Finland. På universitetet måste man till exempel ofta fysiskt bära papperskvitton och ansökningar från ett kontor till ett annat för att samla in stämplar och underskrifter. Vardagslivet i Tokyo känns också mer hektiskt och på många sätt snabbare än vad jag var van vid i Finland.

Ur ett personligt perspektiv var flytten till Japan också betydelsefull eftersom jag kanske aldrig hade kommit att skriva en doktorsavhandling om jag hade stannat i Finland. Jag är legitimerad psykolog i Finland, så jag skulle sannolikt ha arbetat inom det området där. I Japan kan man inte arbeta som psykolog med en sådan examen, och även om det finns jobb som inte kräver det har jag ännu inte hittat någon tjänst som uppfyller mina förväntningar när det gäller självständighet eller flexibilitet. Att flytta till Japan och uppleva dess arbetskultur fick mig att söka alternativa sätt att ordna mitt liv och det ledde mig delvis till mitt nuvarande forskningsämne.

5. Vilka råd skulle du ge till finländska forskare som vill komma till Japan för att forska

Japan är ett förvånansvärt bra land att forska i eftersom det finns relativt god tillgång på stipendier för doktorandprogram som JSPS DC och universitetens egna stödsystem. Dessa stipendier är dock ofta bara tillgängliga i tre år, så du måste arbeta ganska intensivt om du vill avsluta din forskning inom den tidsramen. Det är också värt att notera att man inte ska vara alltför rädd för studieavgifterna vid universiteten eftersom det oftast finns möjligheter att ansöka om befrielse eller rabatter. Jag bedriver för närvarande min forskning med JSPS DC2-finansiering som ger en månadslön tillsammans med en årlig klumpsumma för forskningsrelaterade utgifter.

Det är viktigt att du väljer din universitetsfakultet och handledare med omsorg eftersom de är mycket betydelsefulla när du forskar. Det är också värt att komma ihåg att vissa doktorandprogram bara accepterar dem som har slutfört sina masterstudier i samma program eller fakultet. Jag kom in på mitt doktorandprogram efter att ha tillbringat ett år som forskningsstudent i samma program, men detta verkar vara relativt sällsynt vid University of Tokyo. I Japan ses doktorander mer som ”studenter” än i Finland och man måste till exempel tänka mer på att samla akademiska poäng än vad som vanligtvis skulle vara fallet i finska doktorandprogram, så detta bör tas i beaktande.