Juha Saunavaara – Forskarintervju

Juha Saunavaara – Forskarintervju

Q1 Kan du kort presentera dig själv?

Mitt namn är Juha Saunavaara och jag är biträdande professor (Associate Professor) vid Arktiska forskningscentret vid Hokkaido University. Jag började min nuvarande tjänst i januari 2017, efter att tidigare ha arbetat i många år vid Uleåborgs universitet. Jag besökte dock Hokkaido University redan första gången år 2003.

Q2 Kan du berätta vad din forskning handlar om?

Jag disputerade i allmän historia, men under de senaste åren har det blivit svårt att definiera vad jag kallar ”mitt område”. Jag bedriver omfattande regionalforskning som överskrider traditionella disciplinära gränser, med fokus på Arktis och de nordliga regionerna. Min nuvarande forskning fokuserar på utvecklingen av telekommunikations- och transportinfrastruktur, internationellt samarbete mellan olika nivåer av lokal förvaltning och andra icke-statliga aktörer, samt ansvarsfull och hållbar turism. Att kunna undersöka så olika teman möjliggörs genom samarbete med kollegor inom olika områden.

Q3 Vad kan din forskning hjälpa oss att förstå, och vad är dess syfte?

Syftet med min forskning är att öka medvetenheten och förståelsen för Arktis och de nordliga regionernas nutid och historia. Arktisk forskning fokuserar ofta på klimatförändringar och dess konsekvenser, och i allt högre grad på geopolitiska frågor. I min egen forskning har jag ofta försökt analysera olika interaktioner mellan lokala aktörer och frågor, samt globala förändringsdrivare. Många av mina projekt har involverat någon form av samarbete med representanter från näringslivet och olika nivåer av förvaltning. Jag hoppas att resultaten från min forskning kan bidra med verktyg för välgrundade beslut, hjälpa till att undvika olika konfliktsituationer, eller åtminstone hjälpa olika aktörer att förstå bakgrunden till och logiken bakom andras tankesätt och agerande.

Q4 Som finländare bosatt i Japan – vad kan du berätta om utmaningar, fördelar eller bara intressanta saker med att bo i Japan?

Även om det naturligtvis finns många frustrationer och förvirringar kopplade till byråkratin i varje land och vid varje universitet, erbjuder Japan en trygg, stabil och stimulerande arbets- och livsmiljö. Själv bor och arbetar jag på Hokkaido, där miljön och klimatet nästan kan beskrivas som hemma. Trots att många tjänster i Japan tyvärr fortfarande är svåra att få tillgång till på engelska, erbjuder det japanska språket en fantastisk livslång resa och utmaning, en som regelbundet hämtar en tillbaka ner på jorden, särskilt om jag för ett ögonblick fått för mig att tro för mycket om mig själv.
Även om jag ser tanken ‘Man får ta seden dit man kommer’ som en god och sund princip, sker inte förändringar i arbetskulturen av sig själva, de görs och förverkligas av individer. Enligt min erfarenhet kan universitetsvärlden visa vägen, till exempel när det gäller flexibla arbetstider, och utländska arbetstagare kan bidra till debatten om olika reformer med sina egna åsikter, erfarenheter och exempel.

Q5 Vilket råd skulle du ge till finländska forskare som vill komma till Japan för att forska?

Japanska universitet och forskningsinstitut är i dag mer öppna för internationellt samarbete och rekrytering. Även om statliga riktlinjer och finansiering delvis förklarar de nya internationella initiativen, finns det också många andra orsaker bakom detta, från behovet av arbetskraft och internationell kompetens till de stora strukturella förändringar som påverkar det japanska samhället. Finland och finländsk expertis har haft gott rykte i Japan i årtionden. På denna grund är det vanligtvis relativt lätt att bygga samarbeten på individ- eller forskargruppsnivå, som kan finansieras via finländska, japanska eller till exempel europeiska finansieringsinstrument.
Trots att det finns tydliga prioriteringar i forskningssamarbetet mellan Finland och Japan, som ofta syftar till att hitta lösningar på gemensamma problem eller till att utnyttja ömsesidig kompetens, vill jag uppmuntra finländska forskare att ta nya och öppna grepp. Japan och japanska forskare kan erbjuda oväntade svar eller åtminstone utmana oss att ställa nya frågor. I mitt eget fall har tanken att man ibland måste gå långt bort för att kunna se nära blivit helt verklighet.